Frågan om det ska vara tillåtet att använda ridspö i galoppsporten har varit föremål för diskussion i Sverige under flera år. Drivningsreglerna har ändrats kontinuerligt till förmån för hästen, men sedan i våras är det helt förbjudet att i Sverige driva sin galopphäst med ridspö. Undantaget är om en farlig situation behöver avvärjas. Den svenska modellen får nu uppmärksamhet från övriga världen. Men Norge var först.
En galopperande häst kan komma upp i 60 kilometer i timmen, ofta betydligt mer än så. I galopp sitter jockeyn med hela sin tyngd på hästen och kommunicerar genom att flytta kroppen på olika sätt, och genom att använda tyglarna. I travet finns inte motsvarande kontakt mellan kusk och häst, varför spöet blir ett viktigt kommunikationsverktyg.
Olika länder har olika regler för hur mycket och på vilket sätt jockeyn får mana sin häst att springa fortare. Det är i alla fall så man tidigare sett på orsak och verkan; idag vet man bättre. Idag vet man att en häst inte nödvändigtvis springer fortare för att den drivs på av ett spörapp eller två. Eller som den irländske amatörjockeyn Ted Walsh lär ha sagt: "I think more horses are whipped out of the money than into it."
Norge var tidigt ute med att förbjuda användandet av spö i såväl trav som galopp. Redan 1976 fattade det norska Jordbruksdepartementet beslut om en ny djurskyddslag i vilken spödrivning förbjöds. Norska jockeys protesterade vilt, och det beslutade därför att det skulle vara tillåtet att ta med spöt ut i loppen för att kunna undanröja eventuella allvarliga tillbud. Åren gick utan att några incidenter som kunde motivera spöets närvaro inträffade, så 2009 totalförbjöds det, även i trav.
Varför tog det då sådan tid för Sverige att följa Norges linje? Det finns nog inget entydigt svar på det, men 1976 hade med största sannolikhet varit för tidigt menar ansvariga för frågan hos vår ägare Svensk Galopp (SG). Och även om förbjudet kom i Sverige först i år, har SG arbetat länge för att få det till stånd. I Norge hann politiken före, i Sverige var galoppsporten måna om att hinna före politiken enligt devisen hellre förekomma än förekommas.
Nu uppmärksammas den svenska linjen över hela världen och inbjudningarna strömmar in när många vill höra hur vi tänker och vad vi gör för hästvälfärden i allmänhet, och spödrivning i synnerhet. Projektledare i galoppsportens skandinaviska reglementskommitté, Helena Gärtner, och ATG:s Petter Johansson, Manager Betting Objects, var gästtalare på Irland där organisationen för fullblodshästar hade internationellt toppmöte. US jockey club bjöd i somras in representanter för Svensk Galopp och i slutet av september står Sverige värd när representanter från Australian New South Wales kommer hit för att lära sig mer om våra regler. Jag tror vi kan hävda att svenska regler driver på en transformation i hästvärlden.
Det är alltid roligt att vara del av något som blir till det bättre och jag vill därför rikta en eloge till alla dem som bidrar till att ta hästsporten in i framtiden. Kanske roligast av allt är att konstatera att det inte finns någon motsättning mellan att behandla hästarna mer humant och en bra spelupplevelse. Visst ondgör sig vissa över att en jockey som endast använder tyglarna som maningsmedel inte ger ett lika elegant intryck, att det ”ser slarvigt ut”. Och visst finns det länder som menar att kunden bör gå först och hästen därför till varje pris ska drivas till att springa sitt yttersta.
Tack och lov vägs dessa relativt få bakåtsträvande röster med råge upp av dem som vill spela på en sport som är sund.
