Redan 2014 rekommenderade EU-kommissionen att spelbolag skulle erbjuda någon form av självavstängning från speltjänster online. I samband med omregleringen av den svenska spelmarknaden 2019 introducerades därför Spelpaus.se och licenshavare blev skyldiga att erbjuda självavstängning för registrerade spelare, samtidigt som direkt marknadsföring till avstängda spelare förbjöds. Men medan politiken firar att allt fler stänger av sig, funderar ATG:s vd Hans Lord Skarplöth på hur effektiv tjänsten egentligen är.
Med Spelpaus.se kan individer enkelt stänga sig själva ute från allt licensierat spelande under en angiven period, eller på obestämd tid. Uppgifterna om att personen stängt av sig distribueras till alla speloperatörer i Sverige, och ska på så sätt förhindra att den avstängda individen uppvaktas av någon typ av marknadsföring. Tjänsten är oåterkallelig under den valda perioden.
I oktober 2023 hade drygt 100 000 personer stängt av sig för spel. En seger tycker Spelinspektionen som ansvarar för tjänsten, och stolt meddelar framgången på LinkedIn. Men vad betyder det i praktiken, tänkte jag, och blev därför glad när rapporten Redovisning av uppdrag i Spelinspektionens regleringsbrev Fi2022/03391: Kunskap om och utveckling av självavstängningsregistret (Spelpaus.se) landade i min inkorg. Jag ville veta mer om hur spelpaus fungerar, och om det fungerar.
En bit in i rapporten fastnar min blick på formuleringen ”en minoritet av respondenterna (41 procent) har spelat om pengar under sin avstängning. Av dessa har 71 procent spelat kasinospel online och slots.”
Nu tycker jag kanske att 4 av 10 är att betrakta som mer än ”en minoritet” men jag ska inte märka ord. Vad som är anmärkningsvärt, däremot, är att 71 procent hittar utvägar, bort från sin ambition att vara ståndaktiga och ta ett problematiskt spelande på allvar.
Den oinsatte undrar kanske hur det ens är möjligt – han eller hon är ju avstängd? Svaret stavas olicensierat, det vill säga alla de bolag som inte har ansökt om eller fått licens i Sverige men likafullt lockar avstängda spelare till spel. Mer eller mindre aktivt ska i ärlighetens namn tilläggas.
Hela syftet med Spelpaus är att skydda spelare som riskerar att utveckla, eller redan har utvecklat, problemspelsbeteenden. I själva verket riskerar alltså avstängningsknappen att öppna dörrarna till en värld långt värre än den man valt att utestänga. För i den olicensierade världen finns nämligen inga krockkuddar, hit når inte regelverket, än mindre omsorgen.
Närmare hälften av dem som använder sig av Spelpaus.se gör det på grund av svårigheter att kontrollera sitt spelande, står det i rapporten. Intressant är att 20 % av dessa svarar ja på frågan om de vill bli kontaktade i samband med sin avstängning, eftersom jag i många sammanhang lyft frågan om varför ingen hjälp finns att få för dem som uppenbart behöver den. Att siffran inte är högre än 20 % menar rapportförfattaren kan bero på att man ofta tror att man kan bota sig själv, och det verkar vara en rimlig förklaring. Huruvida självbehandling fungerar eller inte kan dock diskuteras.
Efter att ha läst hela den nästan 30 sidor långa rapporten, vet jag alltså att drygt 100 000 spelare har stängt av sig från spel. Av dessa spelar runt 41 000 ändå, varav 29 000 på kasino online eller slots hos olicensierade aktörer.
Det betyder att nästan 30 procent av alla personer som vill få en paus i sitt spelande i stället slungas in i den olicensierade världen via en statligt finansierad portal.
Som om det inte vore illa nog sägs det att de olicensierade bolagen numera lyckas slå sina register mot de individer som stängt av sig. Potentiella kunder serveras därmed som på en bricka via en tjänst med vilken staten stoltserar. Precis lika cyniskt är det faktum att den som söker på spelpaus i Google, snabbt presenteras för en rad olicensierade spelsajter.
Jag är övertygad om att spelpaus i grunden är ett initiativ med goda intentioner. Däremot är jag inte lika övertygad om att tjänsten har den önskvärda effekten på folkhälsan. Tvärtom lämnar rapportläsningen mig med en gnagande känsla av att spelpaus i sin nuvarande form riskerar att göra mer skada än nytta.
Men så behöver det inte vara – om branschen är redo att samarbeta finns alla chanser att en spelpaus fungerar precis så bra som den var tänkt att göra.
Hasse Lord Skarplöth
vd ATG
