I debatten framställs spelbolag ofta som ett problem snarare än en naturlig del av samhällsstrukturen. Inte sällan får man intrycket av att världen vore en bättre plats om vi inte fanns alls. Den föreställningen är både förenklad och missvisande och behöver prövas mot fler perspektiv än de som oftast hörs i debatten. Det blev tydligt när vi valde att undersöka saken närmare.
På ATG ville vi se om det gick att nyansera en debatt som stundtals präglas av antaganden och svepande påståenden. Därför gav vi opinionsinstitutet Demoskop i uppdrag att undersöka hur svenskarna egentligen ser på spelbolagens roll i samhället. Vi ville veta om det finns en legitimitet – och vad som i så fall krävs för att den ska vara långsiktigt hållbar.
Resultatet visade sig vara mer nyanserat – och mer tankeväckande – än den svartvita beskrivning som ofta får stort utrymme i media. En tydlig majoritet, 61 procent, anser att spelbolag ska få verka i Sverige, medan endast 13 procent vill se ett totalförbud.
Samtidigt är det färre än hälften som ser spelbolag som legitima samhällsaktörer. Acceptansen finns – men den ska inte förväxlas med legitimitet. Det är i sig inte märkligt. Många verksamheter som fyller en samhällsfunktion lever med samma dubbla förväntningar och krav. Banker, energibolag och telekombolag ses som självklara delar av infrastrukturen, men möts också av skepsis och tydlig reglering.
Vad som skiljer spelbranschen från ovan nämnda branscher är att vi inte bara berör människors privatekonomi. Ett spelbolag berör också människors känslor och drömmar vilket gör oss mer sårbara för misstro. Det är en verklighet vi måste förhålla oss till – och ta ansvar för.
I Demoskops undersökning, som omfattar drygt 2 000 svenskar, blir det tydligt vad detta innebär i praktiken: spel förknippas i första hand med spänning och förväntan. För de flesta handlar det om nerven som förstärker en match eller ett lopp snarare än att förändra sin ekonomiska situation över en natt.
Det är en viktig distinktion. Att spela är en upplevelse, inte en ekonomisk strategi.
När vi återvänder till frågan om legitimitet blir bilden tydlig. En majoritet anser att det är moraliskt problematiskt att spelbolag tjänar pengar på människors spelande. Det innebär att legitimiteten ytterst avgörs av hur intäkterna skapas – men framför allt av hur de används.
För ATG är den kopplingen central. Hela överskottet går tillbaka till våra ägare och i förlängningen till hästnäringen. I undersökningen framgår också att en majoritet ser hästnäringen som viktig – inte minst för barns och ungas fritid, för landsbygdens livskraft samt för kultur och tradition. Det är ett tydligt och brett stöd.
Samtidigt är kunskapen om finansieringen begränsad. Endast 17 procent anger spelintäkter som en av de viktigaste källorna, vilket visar att sambandet långt ifrån är allmänt känt. Vidare anser nära hälften att spelintäkter är en rimlig finansieringsform för samhällsnyttiga initiativ.
Här finns ett tydligt glapp mellan det värde som uppskattas och förståelsen för hur det möjliggörs.
Det säger något grundläggande om hur legitimitet skapas. Den avgörs inte enbart av om ett bolag tjänar pengar, utan av vad överskottet bidrar till. I vårt fall innebär det arbetstillfällen, verksamheter och en levande landsbygd. Andra aktörer bidrar till idrott och annan samhällsnytta.
Spelbolag har en plats i Sverige – men den är förknippad med krav. Transparens, ansvarstagande och ett bidrag som sträcker sig längre än den egna affären är inte tillval, utan förväntningar.
Det är en signal att ta på allvar. Av spelbolagen själva – men framför allt av dem som reglerar branschen.
Peter Norman
styrelseordförande ATG
